Friday, June 25, 2010

Mörker och ljus Midsommar 2010

Och ännu en gång
svallar vågen av hundlokor vit
i det nattliga ljuset.
Mot grunder av slaggsten
som restes redan när detta
en gång var socknens fattigstuga

I en potatisåker en återfunnen
skridsko,men bara den ena.
Den andra färdas för alltid
i Tidslabyrinten.
Detta är den tid när ljus och mörker
tar ett tårfyllt avsked av varann.

Jag minns en midsommarafton
tillbragt i Davis Mountains
Hur solen punktligt gick ner
sex och trettio ,och hur syrsorna
sågade sin ved i det torrheta mörkret.

Den där känslan av att
ha hamnat på fullständigt fel plats
att inte på något sätt höra hemma
kan vara väldigt stark.Den kan
kännas som en plötslig värk
i själens fina,svamplika rötter.

Om själen är en svamp,menar jag,
så har den naturligtvis ett mycelium.

Sverker Ek,
en av de första Umeå-professorerna,
hade en hemhjälp från Övertorneå
som han och barnen och frun
så gärna ville ha med över sommaren
ner hit, till Väster Våla.Flickan vägrade

vänligt men bestämt.Något så hemskt
som midsommarmörkret där nere
i det dunkla norra Västmanland
trodde hon sig inte kunna utstå.




Och i sommarnattsljuset,milt
och oändligt melankoliskt
över Sörby ängder blir
alla ting,hundlokor och lador,
stora och hemlighetsfulla.

I den natten är varje land
ett främmande land.

20 comments:

  1. Vackert! Jag har alltid tyckt att Lars Gustafsson tillhör våra största poeter. Vad som imponerar och insirerar hos Gustafsson är den återkommande dubbelexoneringen och syntetiseringen av tanke och landskap, frammför allt blåsiga vattenlandskap (Västmanland). Den resulterande mystiken är alldeles oerhört uppfriskande och stimulerande.

    ---

    Jag är för övrigt poet själv och anser mig så bra att självpromotion behövs. Jag vill inte sänka mig till att erbjuda publicering till de frånkörda och hopplöst trubbiga bokförlagen, och för övrigt är bloggen, åtminstone för poesin, av flera skäl helt överlägsen boken som publiceringsform. Och Kultur Eliten, "kritiken", lika patetiskt frånkörd, har ju över huvud taget inte upptäckt att internet existerar, vilket man tillsvidare får försöka leva med utan alltför stor bitterhet.

    Mycket nytt material på

    Ordgaller

    Dessutom har vi

    Gäst hos väderleken

    Poétudes

    Single Swingle

    Fremde Gedichte

    - M v h,
    Peter Ingestad, Solna

    ReplyDelete
  2. FAn visste jag du hade en blogg. Förra sommaren intervjuades du i radio i nåt program. Det må jag säga var underhållande och intresant.

    ReplyDelete
  3. Jag tackar för det vackra och omisskännligt gustafssonskt stämningsfulla smakprovet ur den kommande diktsamlingen; mycket angenäma och välsmakande nyheter!

    Det är gott att veta att hösten utlovar något så efterlängtat som en ny diktsamling från LG: alltid en högtidsstund...

    "Ännu en höst
    ännu en stor tom rymd
    att befolka
    innan vintern..."

    ReplyDelete
  4. Själens mycelium. Finfin liknelse. Tillhör myceliet jaget? Gränsen mellan jag och omvärld är inte skarp. Vad säger Bhagavad Gita? Merleau-Ponty? Myceliet: jag tänker på medvetandets djupare nivåer, slummern, gränslanden mellan sömn och vaka, drömmarna. Där upplöser sig identiteten, som en brustablett i ett glas vatten, med en bild hämtad från Tranströmer. Mycelium; brusvatten. Rädd? Jag känner lockelsens rysning. Ett luciferiskt LJUS i den kristna skymningen. Ljusmörker. Mycelium? Det ger en andlig dimension, som nog inte är Gustafsson helt främmande.

    Jag utforskar mitt mycelium, mitt Daseins utmark, mitt eget Västmanland, inte i naturen, som Gustafsson, utan hemma i min egen säng. Den inre naturen, neuronens skimmerspel. Med slutna ögon. Bakom mig är mina ögon slutna (Eluard).

    ReplyDelete
  5. (Andra strofens slutrad fungerar inte för mig. Låt oss höviskt kalla det smaksak.)

    ReplyDelete
  6. Jag tillhör läsarna av din blogg. Jag har inte kommit mig för att skriva en kommentar - men nu måste jag bara få säga TACK!
    Din text är den svenska sommaren i fickformat.
    Och den landade i mitt hjärta.

    Hilsen,
    Inkan

    ReplyDelete
  7. Blommor blir högre (växer högre, får högre stänglar) i yttersta norr pga att solen skiner mer där.

    Alltså som Tornedalskvinnan i poemet: norr är ljus, södern är mörk!

    ReplyDelete
  8. kommentarer är - egentligen - överflödiga när det gäller poesi - poesi talar för sej själv - är 'självtalande'...

    ReplyDelete
  9. poesi - man låter den - poesin - liksom sjunka in - bli assimilerad - bli en del av oxå det egna psyket - sinnestillståndet - en delad upplevelse - poetens och den deltagandes - den som i sig tar in poesins ord - för att inte säga väsen - poesins ord - uttryck - liksom vidgar även den deltagandes psyke - uppfattning om 'varat'... ps: denna dikt här ovan tål - faktiskt - att läsas - tagas in - mer än en gång - den ger mer för varje gång den läses - upplevs...

    ReplyDelete
  10. Eva-Lydia said
    Inspirerande dikt för tankeutflykter speciellt tycker jag om "I denna natt är varje land ett främmande land" som jag sedan kombinerar med en kommentar "it takes all kinds to make a world," my world.

    ReplyDelete
  11. Inspirerande dikt för tankeutflykter, speciellt "I denna natt är varje land ett främmande land" som jag kombinerar med en kommentar "It takes all kinds to make a world" my world.
    Eva-Lydia

    ReplyDelete