Exit Lars Ardelius

Lars Ardelius,P O Enquist och P C Jersild last of April 2012

                Lars Ardelius har gått bort.Dödsbudet var kanske inte alldeles oväntat – hans hälsa var inte den allra bästa de sista åren.Vilket inte hindrade honom att utveckla en för en åttioåring förbluffande aktivitet. Han besökte oss, fru Blomqvist och mig ,i Berlin hösten 2010, förhandlade med tyska förläggare, charmerade den vackra Tanja Ruziscka från Secession Verlag,berättade om nya roman- och teaterprojekt och fortsatte envist med sina djupt originella och numera mycket eftersökta träskulturer.Uppträdde,kort sagt,som en cirka trettioårig författare som ännu inte riktigt har känslan av att livet har börjat.

                Dock skall man inte missta sig; Lars Ardelius var en utomordentligt erfaren författare.När jag först träffade honom – på en debutantträff på Biskops Arnö,var han ännu aktiv psykolog.Bakom sig hade han bland annat en tid som jungman på olika lastfartyg;jag har bara haft två vänner i mitt liv som har vetat hur det är att klättra ner i den ännu inte avsvalnade jättelika cylindern till en lastfartygsdiesel med sotskrapa och ficklampa,och inte gripas av panik.Hans resor var vidsträckta – Nya Zeeland var ett område dit han flera gånger återvände.

                - Har du gjort några uppfinningar ? var en typisk fråga från Lars Ardelius.Han såg sig lika mycket som uppfinnare som författare.En typisk invention var en spegel i aktern som skulle göra det möjligt att hålla kursen i en roddbåt utan att oavbrutet behöva vrida på skuldrorna.Han hade det tekniska handlaget som gjorde det möjligt för honom.Han byggde med egna händer minst två små men fullt användbara teatrar,en på det gotländska sommarstället och en på Säms Herrgård i Bohuslän.

                Romanerna sträcker sig från mycket experimentella ansatser till en snarast balzacartad naturalism.Den prisbelönade ”Kronprinsarna” är kanske den som den oerfarne bör börja med. I hans produktion sätter jag också den självbiografiska svitens första bok ”Barnsben” särskilt högt. Till de verkligt intressanta senare verken hör den bok , ”Slutet” ,han skrev om döden – på en gång det trivialaste och det mest överväldigande av fakta – tillsammans med vännen och författarkollegan P C Jersild.